skolkarinemilia

saknaden är enorm. Du kan inte ens ana hur stort tomrum det blivit. Att inte få komma och ta hand om dig på dagarna, ingen som finns där och gör att jag måste ta på mig ridkläderna, ingen som tuggar hö, ingen som smaskar så gott på betforet, ingen som finns i hagen, ingen alls. Tomt. Ingen Newton. Jag sa att det skulle vara du och jag för evigt. Jag kunde inte hålla det. Förlåt. Jag saknar dig!